Aktivdemokrati’s blogg

Ja, Calle Bildt… Jag har varit lite inaktiv under en tid och tittade in hos Bildt. Jag väntade mig en rad insiktsfulla kommentarer om FRA med tanke på riksdagens återöppnande och de senaste justeringarna av denna för regeringen livssviktiga lag. Vad jag finner är en mkt kort annons för Odelbergs beordrade inlägg i debatten.

Må så vara att vår utrikesminister nu hoppas att kritiken skall lägga sig, men jag bara inte låta bli att förbluffas över hur enormt enfaldigt de tillskyndande FRA-vännerna resonerar i kommentarerna till inlägget. Och bestämde mig att för alltid låta dem synas här på internet…:

Vi har mrmHalland, som i kommentarerna ger sig in i en återvändsgränd om att kryptering är en smal sak att knäcka via några justa trojaner… Karl kallar sig datorexpert..

Han tycker att bara för att FRA spanar i kabel idag, så är varje form av reglering ett steg framåt, tydigen oavsett vad regleringen ger FRA för rättigheter. Jösses….

Vi har den trogne föjeslagaren soli01:

avajadi - utan att kunna ta del av vårt nyaste och - i många fall -
utomförträffliga trafiksätt som internet utgör avhända oss möjligheten
att även den vägen kunna samla information måste väl även vi noviser
förstå att DET KAN VI INTE GÖRA. Det är själva utförandet som är
hemligt och därför kan givetvis inget avslöjas just i den frågan. Vi
måste lita på att politikerna sörjer för att utförandet håller sig inom
lagen, som saknats tidigare.

Nä, men vi har i århundraden avstått från att låta postverket öppna och registrera innehållet i alla brev. Hur kan vi ens existera idag?

Så då den trogne “Torsten”:

ordklam,

Läs på lite innan Du drar in Stasi i detta.

I vårt land försvinner inga personer spårlöst på myndigheters försorg.

leoe,

Du missuppfattade mig.

Tror Du verkligen att FRA kommer att granska svenska privatpersoners kommunikation?

Kommentarer överflödiga…

Här ställer “Ombudet” skåpet på plats, och amatörerna försvinner som råttor i dagsljus…:

ombudet Säger:

augusti 23, 2008 kl. 11:45 pm

Jag
måste säga att det är närmast häpnadsväckande hur lite ja sägarna
egentligen vet om lagen och hur den är tänkt att fungera. Efter flera
månaders intensiv debatt finns i den här tråden fortfarande dom som
menar att FRA inte får tillgång till all trafik oavsett om det är
telefon, mail, fax etc. Det är ju bara att läsa innantill:

Regeringens förslag: De trådägande operatörerna skall till särskilda
samverkanspunkter överföra all trafik som förs över Sveriges gräns.
Regeringens prop 2006/07:63, avsnitt 7.3.7 sid 83 i den Pdf version jag
har.

Ur kränkningssynpunkt konstaterar lagrådet att kränkningen sker
redan då staten bereder sig tillgång till trafiken vilket också är i
enlighet med tolkningspraxis i Europadomstolen.

Hur mycket av trafiken som sedan går vidare till granskning beror på
de sökbegrepp FRA själva har rätt att utforma. Det kan alltså vara från
allt till inget, ingen av oss vet detta.

Visionara påstår också att inget står i proppen ang. ändring av 19 §
6 kap. LEK. Det är fel. Följande står under pkt 2.3, sid. 12 i proppen:
“dels att det skall införas en ny paragraf, 6 kap. 19 a §, av följande
lydelse” Därefter följer förslaget till ny lagtext.

Torsten Säger är mest dryg och har inga fakta att stödja sitt
allmänna tyckande på men han ställer en fråga som lyder; “Tror Du
verkligen att FRA kommer att granska svenska privatpersoners
kommunikation?”
Svar ja. Grund för detta utgörs bl.a av följande.
1. Personuppgiftslagen har ändrats på ett sådant sätt enkom för FRA:s
räkning att allt tyder på en beredskap att även handha svensk
kommunikation.
2. FRA har redan idag ett stort material samlat i form av s.k
trafikdata över svenskar. Detta framkom bl.a under en Rapportintervju
med Ingvar Åkesson den 16/6 i år. Som exempel fick Åkesson fråga om hur
ofta FRA rensar sina register varvid han stolt förklarade att det gör
man efter 18 månader isf PuL:s gräns på 36 mån. I rapport inslaget
kunde också visas att FRA har sökbegrepp med svenska parametrar.
Inslaget går att hämta på SVT:s hemsida.

Enbart på strikt matematisk grund så kommer mängder av oskyldiga att
bli granskade. Professor Leif GW Persson beskriver det så här:

”De moderna datoriserade gallringsteknikerna (för texter, röster,
signalement, etc) som utgör själva fundamentet för den kollektiva
kontroll som man vill genomföra har nämligen långt ifrån den
effektivitet och precision som man populärt föreställer sig.

Misstag begås hela tiden och konsekvenserna i det enskilda fallet kan ibland bli förskräckliga.

Vissa fel är också vanligare än andra. Tillgängliga utvärderingar av
tekniken (som man i princip själv måste vara ”spion” för att få rätt
att läsa) tyder således på att s k ”falska positiva” (att t ex en
oskyldig utpekas som terrorist) är ungefär tre gånger så vanliga som
”falska negativa” (att en terrorist betraktas som oskyldig).”

Det han syftar på i sista stycket brukar benämnas “The false
positive paradox” och den handlar om problemen med falska träffar när
man letar efter ovanliga saker i stora material.
Om man filtrerar ett väldigt stort material, och letar efter något som
är ganska ovanligt, så ger minsta lilla osäkerhet i filtrets exakthet
jättelika utslag i form av falska träffar, sånt som signaleras som
träff fast det egentligen inte är det.

Falska träffar i det här fallet, det är din och min privatkorrespondens.

Överhuvudtaget så finner jag denna brinnande längtan efter att ge
upp ytterligare en bit av integritet och privatliv förvånande. Vad vi
gör är att sakta men säkert uppfylla terrorismens mål som handlar om
att se till att vårt öppna samhälle sluts. Det uppdraget sköts nu av
politiker i vårt parlament.

Visst, terror kan skada oss men de enda som kan ta vår demokrati
ifrån oss är vi själva. Nyspråket eller ska vi kalla det för Orwellskan
går ut på att vi stärker integritet och demokrati genom att inskränka
dem.
Fullfölj den tanken och den logiska konsekvensen blir att demokratin blir som allra starkast om vi avskaffar den….Sic!
Benjamin Franklin sa en gång att den som byter frihet mot säkerhet har
inte förtjänat någon av dem och kommer snart att mista båda.

Som tur är så kommer den här lagen aldrig att klara ett godkännande
i Europadomstolen dit den redan är anmäld. En del av skälen för detta
förklaras nedan.

GRUNDLAGSFRÅGA

Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges
åtaganden på grund av Europakonventionen. Detta anges uttryckligen i 2
kap. 23 § regeringsformen. Bestämmelsen riktar sig i första hand till
lagstiftaren, dvs. riksdagen, som har det primära ansvaret för att den
inhemska rätten står i överensstämmelse med konventionen (se
Grundlagarna, 2. uppl. Holmberg m.fl. 2. uppl. 2006, s. 184).

Enligt 8 kap. 18 § regeringsformen bör regeringen i vissa fall,
enligt vad som där närmare regleras, inhämta yttrande över lagförslag
från lagrådet. Lagrådets granskning ska bl.a. avse hur förslaget
förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt. Lagrådets
yttrande tas alltid in i regeringens proposition som en särskild
bilaga.

Av riksdagsordningen följer att talmannen ska vägra ställa
proposition om han eller hon finner att ett yrkande strider mot
grundlag, se 2 kap. 9 § första stycket. Talmannen är skyldig att
motivera ett beslut att vägra ställa proposition.

Jag menar att regeringens proposition 2006/07:63 strider mot Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen.

Den lagrådsgranskning som är gjord, enligt andra stycket ovan, är på
många sätt märklig. Lagrådet uttrycker i sitt svar på lagrådsremissen
en på många punkter viktig kritik. Denna kritik har dock inte lett till
att förslaget ändrats på samtliga de punkter som kritiken omfattar.

I en del av remissvaret är också Justitierådet Thorsson så kritisk att han avger en egen mening. (se nedan under B.)

Trots den kritik som framförs kommer lagrådet till slutsatsen att propositionen kan föreläggas riksdagen för beslut.
Mot detta har jag två huvudinvändningar vilka jag anser vara av sådan
karaktär att talmannen, då riksdagen i höst åter skall behandla
yrkandet, ska vägra att ställa proposition.

Till detta skall även fogas att det sedan lagrådet gjorde sin
granskning har avkunnats ytterligare en dom i Europadomstolen som har
direkt betydelse för denna lags utformning. Mer om denna nedan.

Mina två huvudinvändningar är följande:

A. I remissbehandlingen nämns överhuvudtaget inte Europadomstolens
dom i målet Segerstedt-Wiberg m.fl mot Sverige 2006-06-06, i vilken
Sverige inte anses uppfylla konventionens krav genom den tillsyn som
JO, JK, Datainspektionen och Registernämnden bedriver, varken
sammantaget eller var och en för sig.

Då förslaget, vad gäller utformningen av effektiva rättsmedel enligt
artikel 13, är utformat på motsvarande sätt som i ovanstående dom, kan
det antagas att Sverige åter kan komma att fällas för brott mot artikel
13 i konventionen.

Det är även, enligt Europadomstolens fasta praxis, staten som har att visa att det finns ett effektivt rättsmedel.

B. Justitierådet Thorsson angav som sin egen mening följande:
”I det remitterade förslaget undantas inriktningar av signalspaningen
som avser regeringens eget underrättelsebehov från tillståndsplikt, och
enligt Lagrådets förslag undantas sådan inriktning som har angetts av
regeringen eller Regeringskansliet.
Enligt min mening finns det inte grund för att i en reglering som skall
uppfylla Europakonventionens krav om skydd för privatliv och
korrespondens undanta signalspaning som utförs för regeringens räkning
från kravet på rättslig förhandsprövning.”

Den bedömning justitierådet gör stämmer väl överens med den praxis
som finns hos Europadomstolen och i denna praxis har samma krav ställts
på villkoren för avlyssning av trådlös kommunikation som i fråga om
annan telekommunikation (Weber och Saravia mot Tyskland, mål nr
54934/00).

C. Sedan lagrådet genomförde sin granskning har dom i målet Liberty
m.fl. mot Storbritannien avkunnats 080701. I denna fälls Storbritannien
för brott mot artikel 8 efter bedömningen av en lag om
signalspaning/avlyssning som till sin utformning överensstämmer
synnerligen väl med den nu föreslagna svenska lagen.

De skillnader som finns utgörs förenklat av att den brittiska lagen
inte omfattade en lika stor andel av befolkningen och att den i
jämförelse med den svenska lagen även hade en bättre preciserad
inriktning.

Trots dessa, för den brittiska lagen positiva skillnader, fälls den alltså i domstolen.

Jag menar mot det ovan anförda och i kombination med vad som i
övrigt anförs i Centrum för rättvisas klagomål vid Europadomstolen, att
det finns mycket starka skäl att utgå från att även den svenska s.k FRA
lagen kommer att fällas vid en prövning och att det förslag riksdagen
har att ta ställning till därmed står i strid med regeringsformen 2
kap. 23§.

Jag menar mot ovanstående bakgrund att talmannen, jml. 2 kap. 9 § Riksdagsordningen, ska vägra ställa proposition!

Slutligen är alla råttorna helt borta och sanningen står där med all sin avskyvärdhet:

herrlupus Säger:

augusti 24, 2008 kl. 9:48 är

Bra kommentar signatur ombudet. Håller också med vad signatur leoe skrivit om kryptering.

Rubriken på Odenbergs DN-artikel “FRA-spioneri mot utlandet berör
inte vår integritet” kan översättas till: “Vi skiter i utlänningars
integritet. I synnerhet skiter vi i dina utländska bekantas, vänners
och släktingars integritet.” Är detta Sveriges nya utrikespolitik?

“Fri med FRA”? Carl Bildt verkar tro att de flesta av oss är idioter
som utan eftertanke sväljer positiva associationer? Jag ser ingen
logisk koppling mellan frihet och FRA. Tvärtom, FRA:s verksamhet kommer
att innebära omfattande rädsla för att ens kommunikation blir
missbrukad, missriktad eller missupfattad. Rädsla är inte frihet.

Lite om “falska-positiva”:

Låt oss som fördelaktig omständighet för FRA anta att i genomsnitt
en av en miljon meddelanden över Sveriges gräns råkar innehålla
information relevant för Sveriges säkerhet, och att under en period en
mängd meddelanden analyseras med en optimistisk precision av 99,999%.
Utifrån dessa generösa förutsättningar kan man med elementär
sannolikhetslära räkna ut att ett meddelande i mängden som enligt FRAs
filter är intressant, i själva verket är ovidkommande med en
sannolikhet av över 90% (mer exakt: 90,909165289353800%). Skulle jag ha
antagit att i medeltal en av tio miljoner meddelanden råkar vara
relevanta, så skulle risken öka till 99% (99,009910695027400%
) att ett meddelande som filtreras ut som intressant inte är det.

Ett mer jordnära exempel: Antag att en diagnosmetod för en dödlig
sjukdom vars relativa frekvens bland befolkningen är 1% ger korrekt
resultat i 99% av fallen, vilket ju synbarligen kanske är imponerande
noggranhet. Med samma matematik som i föregående exempel kan man dock
räkna ut att om du tar diagnosen och resultatet är positivt, så är det
fortfarande osäkert om du har sjukdomen eftersom sannolikheten att din
diagnos är korrekt råkar vara fifty-fifty (50%).

Hur många tror egentligen att folket i Sverige inte genomskådar hela frågan???

Magnus Gustavsson

Medlem i Aktivdemokrati