Vann rätt låt? mars 17, 2009
Posted by Magnusgus@AD in Direkta reflektioner.Tags: demokrati, direktdemokrati, melodifestivalen, soffliggare
3 comments
När konfettiregnet har lagt sig och även de mest ihärdiga efterfesterna har tonat ut kan man börja fundera över vad som egentligen hände igår. Efter en lång väg av dueller, andra chansen och med en riktig rysarfinal kan man konstatera melodifestivalen blev en succé i år också. Tack vare en internationell jury, regionala jurys och folket fick vi inte bara en komplicerad och spännande kväll, vi fick också en återspegling av hur vårt eget samhälle ser ut. Hur lätt är det inte att byta ut den internationella juryn mot Europadomstolen/EU-kommissionen? Och sedan en riksdag av lokalvalda experter, och allra sist folket. När vi sen tittar på hur de olika grupperna röstade så får vi också en slående bild av relationen mellan folkets vilja och och de olika expertgrupperna. Desto längre från folket, desto större skillnad.
Men hur fick vi då vår vinnare? Genom inte mindre än 6 (!) valomgångar lyckades vi till slut väga alla för och nackdelar mot varandra och med knapp marginal skrapa fram det mest konkurrensdugliga bidraget. Jämför detta med Frankrikes 2 futtiga valomgångar för att skrapa fram en president, jämför det med vår egen enstaka valomgång för att få fram en statsminister.
Det mest sinnesjuka är ändå när man inser att vi i en sk. demokrati röstar 6 gånger per år i melodifestivalen, men bara en gång var fjärde år röstar om något som angår vårt samhälle och vår framtid. Sedan kan vi dessutom lättvindigt kräva att folket måste ha större inflytande i melodifestivalen, men när det gäller vår demokrati så är vi tysta. Varför är det så?
Kanske beror det på att vi är lata, dumma soffliggare? Eller så kanske det beror på att det inte ligger något kommersiellt värde i att veta vad folket tycker, om det inte är kopplat till vår konsumtion. Det kanske inte är vårt fel att det ser ut som det gör, men däremot är det vårt ansvar att rätta till det.
Jonas Helander
medlem av Aktivdemokrati
Idealisten Anders Borg? mars 6, 2009
Posted by gilroitto in Okategoriserat.Tags: anders borg, bonus, bonussystem, statliga bolag
2 comments
I spåren av Uppdrag Gransknings och övriga medias granskning av bonusar i statliga bolag, har Anders Borgs bild som folkets riddare mot giriga bankchefer fått sig en törn och han har anklagats för att med kluven tunga syssla med bluff och retorik och att han ”skrattar säkert gott när dörrarna stängts för journalisterna”. En hel del tyder dock på att kritiken mot bankbonusar har varit ärligt menad och att ”Som (numera) tämligen konservativ nationalekonom upprörs han över lönesystem som belönar kortsiktig vinstmaximering i långsiktiga och samhällscentrala verksamheter som banker och andra finansbolag.” När han nu erkänner bristerna med de statliga bolagens bonussystem så undrar vi om han gör det pga mediadrevet eller om han även internt ser brister med och vill förändra bonussystemet.
De som har lite insyn hos viss moderat och annan borgerlig kultur, förstår hur det grupptrycket har spelat in. Nidbilden av moderaterna har varit att de har delat kultur och umgänge med företagsledningar, adeln, frimurare osv, där äldre män i mörk kostym ständigt har påmint om vilka värderingar som gäller. Moderaterna har reformerats men ett visst typ av grupptryck kvarstår från deras umgänge och politiskt förbundna kamrater där många har hög lön och bonusar och ser världen utifrån den kultur och värderingar som har skapats utifrån detta.
I en sådan grupp är t ex bonusar är ett självklart måste för ekonomisk motivation samt för att belöna dessa duktiga, oumbärliga och förträffliga personer, allt annat är vänsternaivitet eller jantelagstänkande. Anders Borg är redan en okonventionell moderat ur många perspektiv. För honom att i stort sett ensam stå emot uppluckringen av bonussystemet som skedde tidigare hade varit väldigt jobbigt ur gruppsociologisk synpunkt. Kanske han närde sådana tankar, men då hade han behövt ställa sig ganska ensam som en vänster-tok när de flesta andra var rörande överens om behovt av generösare bonussystem i statliga bolag.
I en intervju med honom syns tydligt hur han faktiskt funderar över den kritik som riktas mot honom och bonussystemet. Tidigare politiskt agerande har visat att Anders Borg definitivt har en idealistisk drivkraft i sin politik.
Nu när folket och media starkt motsätter sig bonusar inom statliga bolag kommer han internt ses tvingad att ta avstånd från bonussystemen. Det kommer anses strategiskt korrekt och vara accepterat inom gruppen för Anders att ta bort i alla fall delar av bonusarna.
Så oavsett hans inre värderingar och tankar kommer Anders Borgs agerande vara ganska givet. Dock ser jag detta som en litet eldprov för hans idealism. Kommer han att formas av detta? Kommer han att resignera inför grupptrycken? Kanske han inte alls är en idealist utan bara väldigt välslipad retoriker? För att kunna utvärdera Borgs idealism måste vi dock minnas att hans eventuella idealism är av ekonomiskt liberal karaktär, dvs han kommer att vilja maximera den samhällsekonomiska vinsten och granska vilka undersökningar som har gjorts som visar på vilka lönenivåer och bonusar som är nödvändiga för motiviation och för att kunna locka kunnigt folk.
Värderingar hos lönesättarna styr bonusar mars 5, 2009
Posted by gilroitto in Okategoriserat.5 comments
En opinionsundersökning visar att 9 av 10 av svenska folket är mot chefsbonusar i statliga bolag. Även Anders Borg har riktat kritik mot bonussystem eftersom de kan leda till ökat risktagande.
Man anpassar sina värderingar beroende på sin inkomst eller andra sociala förutsättningar. Med en lön över 40000 tycker man det är en nödvändighet att kunna äta ute varje dag, att kunna bo i en villa, att kunna unna sig minst en ordentlig utlandsresa varje år, att kunna ha trevliga sammankomster med gott vin nu och då, att ha en viss stil på sina kläder och så vidare. Då är plötsligt 40000 inte sån lyx, utan snarare en nödvändighet för en grundläggande komfortabel och presentabel livsstil.
De som sätter bonusar; riksdagsmän, styrelsemedlemmar osv, tillhör samtliga denna höginkomst-skara. Med bakgrund av deras värderingar ser de bonusar och annat som en nödvändighet. För en VD krävs då så klart en bonus för att kunna locka till sig tillräckligt kompetenta människor. Kanske detta stämmer! Men är det väl grundade undersökningar på hur bonus och prestation går hand i hand som styr bonuskulturen? Jag tror inte det, jag tror det är kulturen och värderingar hos de som sätter lönen som styr bonuskulturen. Med ett alena styrande ledarskikt så får man alltid den här typen av effekter som inte är optimala för den befolkning som de är tänkt att representera.
Folkets makt manifesterat genom FRA-lagen mars 4, 2009
Posted by gilroitto in Okategoriserat.Tags: FRA, FRA-lagen
add a comment
Situationen kring FRA-lagen blir allt mer komplex. Det senaste förslaget till en förändrad FRA-lag har mött kritik från flera olika håll. Kritiken berör olika aspekter och står ibland i direkt motsats till varandra. Det blir en verkligt svår knut för regeringen att lösa upp. Det kan enbart sluta i dålig publicitet oavsett vilket håll de vänder sig.
Det intressanta i frågan är att se vilket enormt inflytande blogg-sfären och andra rörelser har haft på frågan. Man får en känsla av att folkrörelsen får ny kraft och att den politiska passiviteten håller på att ersättas av ett verkligt engagemang.
Mediapublicitet som maktfaktor är dock inte enbart okomplicerad. Dagens representativa parlamentarism är ett dåligt styrelseskick för att hantera denna publicitet. Risken att få dålig mediabild kan göra att man inte vågar ta i frågor som skulle behöva behandlas. Kärnkraften är en typiskt farlig fråga som riskerar att obönhörligt slå tillbaks på den som väcker upp. Med ett mer kontinuerligt system och med mer direktinflytande skulle dessa frågor ändå kunna tas upp och behandlas. Lagförslag skulle ha mindre tendens att utformas för att slippa dålig publicitet.
